En ensam palm i björkarnas stad

Mamma ringde mig för att prata lite med mig om min brandsäkerhet. Hon hade gått brandkurs och insåg att jag är hennes enda barn som bor på tredje våningen och alltså inte kan, utan att bryta 16 ben i kroppen, slänga mig ut genom närmsta fönster om lilla huset börjar brinna. Hon ber mig alltså gå och kolla var närmsta brandstege är och som den duktiga dotter jag är går jag den långa vägen till köket för att leta stege. Under denna långa promenad lyckas hon slinka in med en kommentar om min blogg.....

M: Det är ju jättekul att läsa om dig gumman......Meeen......
J: men?
M: Du kanske borde vidga dina vyer lite. Följer du med på nyheterna något?
J: ja....?
M: Skriv lite om världen också! Jag menar, alla vi bor ju inte i Umeå!


....prestationsångestbubbel.....

Och så lätt fick hon mig att sluta blogga i en vecka.